Jag tycker synd om dig, som tror att du vet allt om en annan människa och hans/hennes liv genom att läsa den människans blogg.
Jag tycker synd om dig, du är bitter och hämndlysten, har väldigt livlig fantasi som kombinerat med dåligt minne gör att du blandar ihop en hel del.
Men det är okej! För det är ditt liv och din tolkning och det står dig fritt att leva efter det, men när du ljuger och attackerar och det du vräker ur dig drabbar andra, mig, då kan jag inte tiga.
Vi växte upp i samma familj. Där tar alla likheter mellan oss slut. Du var för liten för att minnas, men jag bröt med familjen när jag var 19, flyttade hemifrån och hade ingen kontakt med vår mamma på flera år. Vad jag har gjort sedan dess, vilka spöken och demoner jag har mött och bekämpat, vilket liv jag har levt, det vet du ingenting om. Förutom det jag har berättat. Och de senaste fem åren är det enbart sån't som du har läst på mina bloggar och tydligen på Facebook.
Du har fått många chanser, nya chanser efter att du har betett dig som en idiot. Skadat och kränkt andra människor, allt för att du tycker att det är viktigt att hävda din rätt att vara du. Vara som du är.
Du har förbrukat människor hela ditt vuxna liv, men det har du vägrat att se. Det har alltid varit alla andra. Aldrig du. Kanske har du kommit till insikt nu när du är fri? Vad bra det vore.
Oavsett vad, så är det fantastiskt att du känner dig fri. Alla förtjänar att vara sitt bästa jag och få må och känna sig så bra det bara går.
Tyvärr har jag en känsla av att du lever i den förnekelse som du anklagar mig för, men jag vet ju inte mer om ditt liv än det jag har upplevt, det du eventuellt har berättat för mig och det du nu skrivit till mig.
Hämnden är ljuv? Det måste vara jobbigt att gå omkring och vara hämndlysten, speciellt när den du riktar hämnden emot inte är medveten om den.
Grattis till att ha hittat kärleken och en fin man. Det har du iofs trott att du gjort förut också och det vet vi båda två hur det har gått. Datum för giftermål väljer väl oftast brudparet själva? Men det är ju jättebra att du tycker att det är stort att få gifta sig på "självaste julafton". Kanske har du bett Allah om lov innan och fått ett positivt svar och det är därför du är så imponerad?!?
Jag HAR anklagat dig för att vara ute efter en mans kuk, men inte tvillingarnas pappas. Genom det förhållandet stöttade jag dig till förbannelse, men du, liksom de flesta människor, väljer att komma ihåg det som passar din historia. När du ringde och berättade för mig att du träffat ännu en muslimsk man som var i Sverige illegalt och till det lade att du skulle konvertera till islam för att ni skulle kunna gifta er, det var då jag kommenterade att du bara var ute efter hans kuk. Så inskränkt är jag. Och det var så jag kände dig. Tyvärr.
Ordet omskuren har jag aldrig använt, iaf inte i det sammanhanget du påstår, så det är nog din fantasi som skenar iväg med dig en bit.
Vad gäller invandrarmän för övrigt, så fantiserar du hej vilt om min kärlek. Du vet ingenting om hans nationalitet, uppfostran och värderingar. Det enda du vet är hur jag gnäller om ditt och datt i min blogg. Du har nog svårt att förstå att man ska ta viss information med en nypa salt och ett leende på läpparna. Även om den kan framstå som bitter och gnällig. Eller kanske det är just därför?!? Det är ju lysande! Men du fattar inte. Och vet ingenting.
Vår syster i USA var hemlig länge. Väldigt länge. Du älskar att samla familj omkring dig och du är den sorten som tar alla under dina vingars beskydd, tar till dig bortbytingar och rymmare, allt. Det är en fin egenskap. Jag är mer skeptisk. Att jag skulle ha kallat henne för horunge, då, för 22 år sedan när vår pappa dog, det kommer jag inte ihåg. Det kan vara sant. Å andra sidan har du en hel del annat som ligger dig i fatet vad gäller att komma ihåg vad andra har sagt, så även om det KAN vara sant, tar jag det med ro. Det är 22 år sedan, det är konstigt att få reda på att ens far varit otrogen och har en unge med en annan kvinna. En unge som är lika gammal som jag själv. Att handla i affekt är mänskligt, jag var 26 år och jag har lärt mig en hel del om mig själv sedan dess. Har du?
Att jag ska träffa henne, halvsystern, är för mig med blandade känslor. Det är inte bekvämt för mig att ta kontakt med helt främmande människor och ta in dem i mitt liv. Spelar ingen roll att vi råkar vara släkt. För mig är det viktigt att personen tillför något positivt, som du vet så tar jag avstånd från personer som är en belastning, även om vissa får fler chanser än andra. Som systrar till exempel.
Det som hände under vår uppväxt är idag erfarenheter jag har med mig ut i livet. Både bra och dåliga. Mycket skit hände, men också en del bra. En stor skillnad mellan dig och mig är dock att jag slutade skylla mitt crappiga liv på min mamma för över 20 år sedan. Som vuxen med eget liv och eget hem kommer man till en punkt när det är dags att inse att valen är mina och att det inte spelar någon roll om min pappa var alkoholist och min mamma hade konstiga affärer för sig. Mitt liv är mitt ansvar och även om jag tycker att mitt tidigare liv är skit, så är det troligen så att min mamma gjorde som hon gjorde för att det var det bästa hon kunde. Då. Hennes val och prioriteringar var kanske inte så smarta, men det betyder inte att jag måste fortsätta göra dåliga och osmarta val resten av mitt liv.
Har jag glömt något nu? Kanske. Men det jag är ute efter är att säga att jag är glad att du tror att du mår bra. Att du tycker att du är lycklig och fri.
Du kanske måste jobba lite på bitterheten, hämndlystnaden och skadeglädjen, men så länge som du håller dig borta från mig, låter bli att påverka mitt liv, så struntar jag faktiskt i vad du gör och tycker.
Jag hade tänkt blocka dig på Facebook, eftersom det verkar som att du går in och läser även där. (Jag har svårt att förstå varför du är så nyfiken på mig och mitt liv?) Du hade tydligen blockat mig redan, vilket innebär att jag inte kan hitta dig och blockera din åtkomst. Du kan väl hojta till om du skulle ta bort blockeringen någon gång! För jag vill inte ha dig i närheten av mitt liv. Du har fått tillräckligt med chanser.
Om du någon gång kommer ihåg alla saker du har sagt och gjort som skadat andra ekonomiskt, mentalt, fysiskt, hoppas jag att du är väl rustad för det nu när du fått psykologhjälp. Det är troligen lika bra att du inte kommer till den insikten dock, för den gör förmodligen ont. Som f-n. Knäckande ont.
Jo, just det! Jag mår bra! Psykiskt. Utmärkt faktiskt. Vad du än gör för antaganden utifrån det du läst och tror att du vet.
Fysiskt är det lite si och så, men det börjar ordna upp sig där med efter en lång tid av stress.
Och jag är snäll. Mot den som förtjänar det. Så enkelt är det.
Ha ett bra liv nu lilla syster (och nej, det är inte en särskivning). Så bra du kan med alla spöken som fortfarande verkar snurra runt i ditt huvud.
