Jag hade tänkt mig en lång promenad i rask takt. Igår tänkte jag mig det. Idag alltså.
Igår var det skönt ute. Iaf för medelålderskroppen med knasig termostat.
Idag är det förbannat blött ute. Och jag har inte kommit så långt att jag ger mig ut i ur och skur.
Än är jag inte på den plats där kroppen skriker efter rörelse. Den snarare skriker efter glass.
Så, frågan är hur det blir? Jag är helt övertygad om att jag INTE kommer att promenera längre än absolut nödvändigt i snöblasket, men jag kanske kan få kroppen till gymet? Innan helgen är slut.
Klockan är trots allt bara 9.30 och det är bara lördag.
På sätt och vis längtar jag till den dagen min kropp börjar få träningssug. Det är faktiskt jobbigt att tvinga sig själv att göra saker hela tiden.
Tvinga mig själv att sluta äta skräp.
Tvinga mig själv att röra på mig.
Tvinga mig skälv att planera.
Det ska inte vara så himla kämpigt. Människans naturliga tillstånd är att vara frisk och glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar