Det var en fantastisk känsla. Jag har inte gått ned särskilt mycket i vikt sedan jag tog tag i mitt liv och min kropp i slutet av januari, men jag har blivit så mycket starkare och piggare. Benen ville liksom skutta! Jag klättrade på stenar, tog frivilligt en omväg uppför berget en bit, flåsade förvisso rejält när vi tog oss uppför branten, men benen ville hela tiden skutta.
Hjärnan sade nej, du är inte klok! men benen tog mig med på äventyr. Åh, en stig, och innan hjärnan hann säga nej, jobbigt! hade benen pinnnat dit. *haha*
Så, mannen kallade mig för bergsget, för han hade lite problem med balansen, funderade på om det var halt, om stenen var lös, om han skulle orka och innan han hade tänkt färdigt hade mina ben skuttat förbi.
Tänk vad benen kommer att kunna skutta när 22 kg till är borta från dem. :D
Planen var att promenera en timme. Vi kom hem efter två. Svettiga och glada och med trötta ben. Träningsvärken börjar släppa nu, vilket är bra med tanke på att vi ska tillbaka till gymet imorgon. Jag hoppas på,att få plats på en pilatesklass och inte köra tungt i gymet. Jag ska sitta på flyget i tre timmar på onsdag, så det vore fint om det inte kryper som myror i skuttbenen. ;)
Kram!
Här får ni ett försenat påskägg i maxiformat förresten. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar