Envis som en röd gris

Om man går och tränar fast hela livet försöker att tala om för en att det inte är meningen, då får man väl ändå skylla sig själv? Haha.

Jag menar, somnade i soffan och vaknade när jag skulle ha åkt för att hinna fram i lugn och ro.

25 grader varmt redan kl.9.30.

När jag sätter mig i bilen skriker magen till, efter typ 500 meter var det bara att vända hem. Hissen trasig, springa uppför 5 trappor med knip... Du fattar...

I bilen igen, nu väääldigt ont om tid.

Och bilköer. Överallt. Just lördagspasset hålls ute på Lidingö. (Ja, jag vet, långt för att träna, men indoor walking finns ingen annanstans)

Och inte helt säker på att magen var glad än.

Kommer fram och hämtar min biljett ganska precis 12 minuter innan passet börjar.

Springer in och byter om. Visade sig att passet var långt ifrån fullbokat i finvädret.

Och instruktören var ännu senare än jag. ;)

Och så här ser man ut efter 45 minuter indoor walking och 2 liter vatten och livet är emot en. Observera att vattnet har jag hällt I kroppen, inte på! ;P